Mycket sant!

http://samtiden.nu/17109/kristina-fran-duvemala-blir-slagtra-i-migrationsdebatten/

Kristina från Duvemåla blir slagträ i migrationsdebatten


JAPP ALLT kan användas för detta vansi__e.
Hittade igår ett annat av de godas alster:

https://pappasven.wordpress.com/2015/06/15/nu-ar-det-nog-med-agenda-journalistik/

Efter decennier av likriktning tar etablissemanget till alltmer desperata knep för att undvika det nödvändiga: en ansvarsfull migrationspolitik. Lögner om att oppositionen är en samling rasister, att de fiskar i grumligt, brunt vatten, att de är fientliga mot främlingar ersätts med ett försök att kidnappa en svensk litteraturkanon: Wilhelm Mobergs samlade verk i fyra band om den svenska utvandringen från Sverige och invandringen till USA, om nybyggarnas mödor i främmande land, om längtan hem i deras sista brev till Sverige.

Ett långt stycke så precist nedan:

Den nya uppsättningen ska knyta an till den svenska migrationspolitiken. I en intervju med bl.a. Ulvaeus på Dagens Nyheters kultursida dras paralleller mellan den svenska utvandringen till USA och den nuvarande utvandringen från Afrika och Asien i riktning mot Nordeuropa. Människor flyr då som nu av samma anledning: förföljelse eller hårda livsvillkor och drömmen om ett bättre liv. Men stopp ett tag. Det är ingen som ifrågasätter att orsakerna till att folk väljer att lämna sina ursprungsländer är annorlunda idag än igår, men är detta viktigt. Skillnaden i livsvillkor för nybyggarna igår och idag är helt olika och detta är ingen detalj att skyffla undan och glömma bort. Den sliter sönder Nordeuropa, splittrar och skapar konflikter.
Den som läst Mobergs epos vet att utvandrarna mötte en hård tillvaro. Det fanns emellertid områden som kunde kultiveras, stora landområden med fruktbar mark som med ett stort mått av driftighet och stenhårt arbete kunde försörja en familj. Ingen hjälp från staten fanns att uppbringa, ingen stat som tog in höga skatter som därefter distribuerades till de svenska invandrarna. Det fanns arbetsuppgifter som kunde utföras omedelbart efter ankomsten, eftersom de arbetat med samma sak i Sverige. Ännu idag skulle ingen politiker i USA komma undan med att ta in höga skatter under förevändning att de behövs till vård, skola och omsorg, men i ”smyg” allokeras vidare till nyanlända invandrarna.
För att utöva sin religion fick invandrarna i det nya landet gå ihop, samla in pengar och arbeta för att få en gudstjänstlokal. Det fanns inget stöd till religiösa samfund och detta trots att de omfattade den i landet dominerande andliga läran: den kristna protestantismen. Karl Oscar och Kristina kom till ett USA präglat av WASP (White Anglo-Saxon Protestant) en förkortning för vita protestanter från England, och det största hindret för deras inträde i landet var språket, men de fick bosätta sig bland landsmän och lärde sig snabbt det nya språket, utan miljarder för ständigt pågående utbildningar i amerikanska för invandrare (AFI), utan allvarliga kollisioner mellan civilisationer.

Och likadant nedan om verkligheten.

Jag tänker på de påstådda likheter med den svenska utvandringen till USA när jag ser förra veckans program av korrespondenterna som träffar hoppfulla afrikaner och möter en desillusionerad svart man i Italien som ångrar sin flytt till vad han trodde skulle bli ett bättre liv i Europa. Han kommer till en kontinent präglad av den största rationaliseringen sedan omvandlingen från jordbruks- till industrisamhälle. Arbetslösheten breder ut sig i samtliga länder i Europa. Vad har Europa att erbjuda dessa människor? De vill jobba och det finns inga jobb, inte ens till den egna befolkningen. Det finns inga oexploaterade områden. De resurser som finns är redan överutnyttjade. Hur länge ska svenska opinionsbildare på den politiska vänsterkanten lyckas med sitt lurendrejeri genom att hävda behovet av massinvandring och i andra sammanhang tala om att jobb rationaliseras bort, att många jobb försvinner till låglöneländer, att kraven på hög utbildning och mycket goda språkkunskaper måste öka för att få en plats på arbetsmarknaden? Hur får de denna omöjliga ekvation att gå ihop?

När den nya uppsättningen av Kristna från Duvemåla ska fokusera på likheter med den svenska utvandringen från Sverige och invandringen till USA finns en viktig aspekt att fundera på. Hur drabbas ursprungsbefolkningen? I Moberg skildring ser vi indianerna som vålnader som lämnar spår i omgivningen, men vi får också uppleva ett grymt överfall på nybyggarna som vedergälls med besked. Vi vet att indianerna som en direkt följd av massinvandring trängdes undan från sina ursprungliga boplatser, att de bedövades med alkohol för att göras medgörliga, passiva. Vi vet att de som försvarade överflyttningen vara snabba med att döpa om sig själva till amerikaner. De gjorde snabbt klart att det inte var indianernas land, att de behövdes för kontinentens utveckling. Det fanns ett outsinligt behov av nya bosättningsområden för utvandrarna som kom från en kontinent präglad av en befolkningsexplosion. Invandringen växte och deras krav ökade: övergrepp, våld och fördrivning blev rutin. Är det någon som tror att frågan om hur ursprungsbefolkningar kan drabbas av massinvandring kommer att finnas med i jämförelsen mellan då och nu?

Hur kan ens vänstermänniskor stå bakom detta?

Det enda rimliga är att den nya uppsättningen av Kristna från Duvemåla vågar tala klarspråk, men förhoppningen om en kursändring är små. Skillnaderna är större än likheterna mellan den svenska utvandringen till USA och dagens migration till Sverige, men detta kommer att lysa med sin frånvaro i musikalen. De likheter som borde lyftas fram rimmar illa med en kulturmarxistisk agenda och lämnas därhän. I sina glans dagar kunde ABBA sjunga om hur pengar kändes bra i en riks mans ficka och musiken gjorde dem till mångmiljonärer. Det fick dåtidens vänster att reagera mot hyckleriet.

Ja och skulle detta bli en mucical som är kritisk till det pågående kommer den inte attfå speciellt stort utrymmen i MSM kanske dock det kommer att bli något som “vanligt folk” vallfärdar till.

Idag förstärker de tidsandan, de är den, andas den och frodas inom den självutnämnda kultureliten. De klappar varandra på axlarna och ser ner på de arbetare som reagerar över de öppna gränsernas vansinne. Det är ännu ganska bekvämt att vara inbäddad i PK-elitens dunkuddar. Jag ser hyckleriet och häcklar tidsandan.

Ulf Hansen du skriver riktigt vasst.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s