http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/volymfragan-finns-pa-riktigt_4084377.svd
Naturligtvis är problemen med något mindre om “något” begränsas, självklart men varför då så svårt att tala klarspråk om detta. Att sedan vi har struntat i att lösa problemen eller kanske till och med ansett att det inte är ett problem eftersom det varit ett “råttan på repet” race. Privata aktörer skapar boenden med olika kvalité men alltid kostsamma för skattebetalarna, MV talar bara med de privata aktörerna EJ med kommunen (bra plan NOT mer en happening) AF kan inte placera så många i riktiga arbeten eftersom de inte finns och det enda ställe där det uppstår stora behov av arbetskraft är migrationsindustrin……
OCH handen på hjärtat ifall någon har en miljardverksamhet inom ett område som ger hundratals miljoner i vinst varför inte gilla det??? Jag skulle definitivt vilja ha en sådan möjlighet men man måste ha kunskap och kapital för detta, som alltid.
Dessutom, gissar jag, så har många kommuner “på fallrepet” gripit detta halmstrå för att få ett tillskott till sina finanser men tyvärr har de “räknat fel”.
Dels så blev det dyrare än man trodde, dvs förlust, redan de första två åren vartefter förlusten bara exploderar vartefter . . naturligtvis så drabbar denna förlustbringande berikning även landet: försvar, vård, omsorg, skolor osv osv….
MAN blir inte rasist för att vårdköer blir längre, tillgängliga akuttider färre, skolor för svåra att förmedla kunskap osv osv
MAN blir inte heller rasist bara för att det är ont om bostäder . . det fattas, mhtt befolkningsökningen de senaste åtta åren, just nu 200.000 boenden alltså inte bostadssökande utan boenden en nätt liten summa på 400 miljarder som man inte spenderat (a,k,a, på att göra listan). Gissningsvis behöver dessutom 30-50.000 nya boenden byggas årligen, summa –100 miljarder……
Tyvärr sitter vi redan i en situation som är Kris (ja med stort K) och nu skall alla betala….. ja utom de med de 80 miljarderna i jobbskatteavdrag förstås . . men däremot skall man gnaga några miljarder på pensionärernas standard . .mot vem för vem öppnas etablissemangets hjärtan? Inte alla för det finns inte utrymme till alla utan vissa hamnar utanför . . .