FÖRST
BRA ledare, många rätt kanske några fel MEN en del “dolda” förutsättningar.
Till exempel verkar det framgå att det fortfarande föreligger en “perspektivförskjutning”.
MEN det gäller ju att vara politiskt korrekt även med “a new skin” NÄR kommer MSM att ansluta sig till Facts NOT Fiction?
Alice Teodorescu: Vägval väntar på integrationsområdet
Alice:
Att välja väg görs ju alltid.
Antingen väldigt aktivt: “Nu ska vi gå denna väg”
ELLER
så vet vi inte vart vi vill gå och då kan vi välja vilken väg som helst.
Det trista är att vi under en lång rad av år, med mycket god hjälp av MSM och andra progressiva strömningar fått bilden av invandringen i termer som:
- berikande
- pensionsräddande
- hot om befolkningstorka
- osv
en bild som är långt från en faktabaserad verklighet MEN som fått många att “följa med”
Oavsett vilken väg vi väljer kommer vi ställas till svars av kommande generationer
En självklarhet ros eller ris följer både på aktiva såväl som passiva val . . .
Kan Sverige rädda alla världens 57 miljoner flyktingar?
Inte innan många av dessa går ur tiden ELLER landar i andra länder.
Om svaret är ja, vilket det bör vara från alla som uppfattar diskussionen om volymer som inhuman, kan man fråga sig varför inte fler propagerar för öppna gränser?
De som vurmar öppna gränser lever i fantasin!
MEN det är tyvärr alltför många som stöder detta förfarande DOCK inte genom en aktiv/effektiv transport av människor via flyg.
Ett plan 300 människor/dag eller 110.000 /år MEN vänta nu det är ju i nivå med dagens inflöde. Tio plan ger ett inflöde av 1 miljon årligen. På en timme kan nog ARN ta emot Femtio plan dvs 5 miljoner/årligen. Tio timmars trafik dagligen gör jobbet på ett år . . . trafikkapaciteten finns ju . . .
Om svaret är nej blir följdfrågan var gränsen ska gå för hur många vi kan rädda? Frågan är mycket svår, oavsett vilken position man intar, och tangerar flera moraliska dilemman som kräver ett ställningstagande i en komplex intressekonflikt.
Valet är svårt då vi inte har kraft att göra de nödvändiga “valen” dock är det inte underligare än vår asylprocess där vi väljer in eller ut?
Sverige står inför ett vägval. De alternativ som finns är
1) att fortsätta som i dag, med kosmetiska förändringar och fortsatt framväxt av parallella samhällen i samhället,
Det som pågått och pågår innebär så mycket mer eftersom det drabbar hela befolkningen.
De som arbetar har av alliansen fått en “bonus” som ger 4 miljoner ett guldläge MEN naturligtvis måste pengar tas där, 100 miljarder+, om inte fler pensionärer, sjuka och arbetslösa svälter ihjäl eller på annat sätt minskar i antal.
2) att minska invandringen rejält och samtidigt acceptera det befintliga sysselsättningsgapet, eller
Nu förstår inte ens jag naturligtvis minskar “ett stopp” arbetslöshetan
3) att vidta kraftfulla reformer som i grunden förändrar den svenska modellen och lönebildningen, arbetsrätten och bidragsmodellen.
Här blir det riktigt “roligt” då den svenska modellen som så många har bidragit till plötsligen skall plockas bort från just dessa.
Varför inte tala klarspråk:
En sänkt levnadsstandard för väldigt många.
Vilka slipper?
Kanske man behöver ha bott i Sverige 20 år för att ha full täckning?
Repatriering med stöd minskar ju arbetslösheten för de som inte har kommit in på arbetsmarknaden.
Oavsett vilken väg vi väljer kommer vi ställas tills svars av kommande generationer. Personligen, inte minst på grund av min egen historia, värnar jag den liberala idén om människors rätt att få bosätta sig var de vill, rätten till en fristad när man är på flykt, rätten att få börja om och ge sina barn en bättre framtid.
MEN detta fungerar ju inte om “för många” tar sig denna rätt, eller hur?
Dock med hänsyn tagit till tidsaspekten, en/år fungerar 1miljon/år fungerar inte och just nu så är det optimala minus ett antal årligen netto!
Med detta sagt inser jag samtidigt faran i att låta sig vägledas av enbart visioner. Öppna gränser är oförenliga med en omfattande välfärdsstat som den svenska. Såväl rättigheter som skyldigheter är knutna till medborgarskap eller rätten att vistas innanför ett lands territorium, vilket förutsätter gränser. Välfärdsstaten gör till sin konstruktion skillnad mellan de som är innanför systemet, det vill säga de som bor i Sverige, och de som befinner sig utanför.
Fantasin försvinner då verkligheten pockar . . och allt som “ljugits” om av etablissemanget skall naturligtvis återställas. Till exempel ifall en påstådd berikning inte är berikande skall den återställas.
I gårdagens GP kunde man läsa om ökade kostnader för försörjningsstöd i Göteborg under år 2014, särskilt i de mest utsatta stadsdelarna Angered, Västra Hisingen och Östra Göteborg. I den sistnämnda ökade kostnaderna med en miljon i månaden under en period. Också bostadssituationen i de tre stadsdelarna oroar. För Östra Göteborgs del kostade de boendesociala lösningarna 94 miljoner kronor förra året.
Vi behöver bygga typ 40.000 boenden årligen PLUS bygga ikapp de 250.000 boenden som fattas . . . en liten nätt kostnad på nästan 100 miljarder årligen plus en “klumpsumma” på 500 miljarder . . HEJA!
Under kommande fem år räknar Migrationsverket med att omkring 350 000 människor kommer söka asyl i Sverige. Till de som får stanna tillkommer oftast anhöriga, varför man räknar med att Sverige kan få uppemot en halv miljon nya invånare inom några år. För att klara situationen har Migrationsverket begärt 18 miljarder kronor extra de närmaste fem åren. Den sammanlagda kostnaden för myndigheten hamnar på cirka 157 miljarder till och med år 2019.
I fantasin igen! Det blir snarare 500.000 om vi inte gör annorlunda.
OCH sedan detta nonsens om MV kostnader. Om detta var hela kostnaden skulle det vara “mycket bättre” MEN varje invandrare kostar, väldigt lågt räknat, i medel under sin livstid cirka 4 miljoner under 40 år dvs 100.000 årligen. 100.000 invandrare kostar då 10 miljarder extra årligen. Vi har nu enligt SCB´s siffror på invandringen en skuld som räknas i tusentals miljarder MEN som bara behöver amorteras med 2-300 miljarder årligen.
Därför är MV kostnader dels “fikapengar” N.B. i sammanhanget samt MV kostnader kan väldigt fort minskas med en minskad invandring . . .
En omfattande migration till ett land med höga skatter, som finansierar en ytterst generös välfärd, ställer krav på en fläckfri integrationsmodell för bibehållen acceptans. Att arbetslösheten bland utlandsfödda, och därmed utanförskapet, är enormt i delar av Sverige är ett misslyckande som långsamt undergräver systemet.
“fläckfri integrationsmodell” vad är detta? Kom det samma lika snömos på isen igen?
Om man inte klarar av att ta hand av så många, vilket vi sett sedan decennier är naturligtvis den enda lösningen att “mota Olle i grind” göra rätt, ordna upp saker och sedan försiktigt öka invandringen igen . .
Och intressant “ett misslyckande som långsamt undergräver systemet.” som dessutom pågått i generationer borde med väldigt lite insikt, dock faktabaserad, ge vid handen att systemet redan är “undergrävt”, “skeppet har sjunkit”,”vilka skall ha plats i de alltför få livbåtarna”? DE goda? De vältaliga skribenterna i MSM? De som har jobb? ELLER de som inte fötts i detta land?
Sådan är verkligheten och den kan vi bara förhålla oss till genom att erkänna dess existens. Istället för att erbjuda väljarna två alternativ – stängda gränser á la SD eller i teorin vidöppna á la MP – måste diskussionen nyanseras. Innan vi landar i åt vilket håll vi ska gå bör vi förutsättningslöst kunna besvara en rad frågor:
Fakta: Ju mer öppna gränser vi har desto mer belastar invandringen i dagsläget systemet.
Vad menar vi med integration? Kan den som inte vill integreras ställa sig utanför? Räcker det att arbeta och inte ligga samhället till last för att man ska betraktas som integrerad? Är vilket arbete som helst, till vilken lön som helst, bättre än bidragsberoende? Vilka kortsiktiga, omedelbara lösningar finns att sätta in och vad krävs på sikt? Har vi infrastruktur för att hantera det parallellsamhälle, grundat på såväl ekonomiskt som kulturellt utanförskap, som är ett faktum i delar av Sverige? Är det alls ett problem? Hur kommer acceptansen för migrationen påverkas om de åtgärder som anses krävas för att bryta den negativa segregationsspiralen till stor del bekostas av människor som redan nu befinner sig långt ner i samhällshierarkin? Vilka ska vi vara lojala mot? Är det alls moraliskt att låta människor komma hit och sedan leva utanför samhället?
JAPP de frågor som vi kritiker till “berikningen” sedan länge muttrat fram . .
En sak är säker, det som i dag är politiskt omöjligt kan snart bli politiskt oundvikligt.
Njaa Alice vi är redan framme vid det politiskt oundvikliga MEN TTT, ThingsTakesTime, dvs alla drabbas inte samtidigt.
Vissa är redan drabbade:
- sjuka
- arbetslösa
- pensionärer
- de som bor i utanförskapsområden
- lågavlönade
Nu måste den grupp som så länge “gillat läget” drabbas också . .
OCH då kommer gnället att få ett ansikte:
- en semesteresa mindre
- billigt box-vin i stället för Amarone á 200+kr/flaskan
- pasta,nudlar,potatis i veckorna osv
- BARA en bil inte ens en liten till….
- sänkta villapriser ned till under inköpspriset => chockamortering
- osv
Alice Teodorescu
031-62 40 00
alice.teodorescu@gp.se
pappasven 
One thought on “En ledare värd namnet, MEN är alla möjligheter utredda?”